The true cost of jämställdhet

January 5th, 2008

I fredags publicerades ny forskning om jämställdhet i vardagslivet. Det kostar, enligt forskarna, vars DN-debattartikel nog säger mer om hur tufft det är att bryta ner etablerade könsnormer än forskningen själv. Utgångspunkten för den tvärvetenskapliga forskargruppen är varför den mycket positiva inställningen till jämställdhet bland svenskar inte får genomslag i ansvarstagandet för hem och barn, det könsuppdelade arbetslivet eller privatekonomin.

Forskarna tycker att jämställdhetsarbetet går förvånansvärt långsamt. Och det kan jag ju hålla med om, även om jag kanske inte tycker att det är sådär jättekonstigt med tanke på att det handlar om att konfrontera en oerhört stark makthierarki. Och det brukar sällan vara varken enkelt eller gå fort. Hur som helst, det är en intressant frågeställning.

Deras resultat visar att svenska familjer förklarar att de följer traditionella (könsuppdelade) mönster och rutiner genom att hänvisa till personlig lämplighet, intresse, behovet av kompromisser med mera. Att de gör vad som betraktas som manligt och kvinnligt helt enkelt därför att det upplevs fungera bäst för familjen. Inga nyheter kanske men intressant att förjupa sig i. Sedan visar forskarna också att förhållanden och familjer som avviker från mönstret utsätts för stora påfrestningar. Surprise! Not. Men här springer doktorerna och professorerna vilse alldeles.

För självklart är det påfrestande att sätta sig upp mot tusenåriga makthierarkier. Det är viktigt att vara medveten om hur dessa påfrestningar ser ut och hur samhället kan agera för att minska dem. Och här hade forskargruppen kunnat utveckla ett riktigt spännande och framåtblickande resonemang.

Men det gör man inte. Istället beskriver de påfrestningarna som ”jämställdhetens baksidor” och menar mellan raderna att vi kanske ska ta det lite försiktigt med alla förändringar och istället se det positiva och trygga i läget som det är nu. Klassiskt konservativt. Forskning som systembevarande verksamhet. Trist.

Det är klart att jämställdheten har ett pris. Precis som att rättvisa har ett pris. Och fred. All förändring har i någon mening ett pris på så sätt att många kommer att tycka att det är jobbigt. Men att bryta ner makthierarkier är en i grunden positiv och uppbygglig process. Att prata om ”jämställdhetens baksidor” leder fel. De påfrestningar som forskarna hittat är inga baksidor, de är hinder på vägen. Jämställdhetens baksidor kan vi undersöka när vi har jämställdhet. Och även om vi definitivt är på väg dit, får den forskningsansökan nog vänta några år till.

Entry Filed under: Kulturradikalism och maktkritik